Elisabeth Geiger Poignant. Foto: Pia Nordin
Elisabeth Geiger Poignant. Foto: Pia Nordin

Tolkning är en inriktning inom översättningsvetenskapen, ett internationellt erkänt fält som historiskt sett har varit smalt i Sverige – både som forskningsämne och som profession.

– Att vara tolk är ett av världens äldsta yrken. Tolkning, både som profession och som forskningsfält, har behövts och utvecklats framförallt i länder som är traditionellt flerspråkiga, som i Schweiz, Österrike eller Kanada. Idag kan även Sverige räknas som ett fler- eller mångspråkigt land, och tolkning sker inom samhällets alla skikt och domäner, internationellt och nationellt, menar Elisabeth Geiger Poignant som är aktuell med avhandlingen Tolkade publika författarsamtal – Berättande och triadisk interaktion över språkgränser.

Gestaltning och medvetenhet centralt

Elisabeth Geiger Poignant har i sin avhandling fokuserat på ett av många områden där tolkning praktiseras, nämligen författarsamtalet.

– Författarsamtal har blivit en marknadsföringsstrategi för förlagen och möter även läsarnas behov att få uppleva personen bakom verket. Med Bokmässan i Göteborg från 1980-talet och Internationell författarscen i Stockholm från 90-talet blev samtalen med utländska författare alltmer vanliga. Förekomsten har mer än trefaldigats sedan dess, och av de internationella författarsamtalen tolkas i genomsnitt ca 10 %.

En central slutsats i studien är att om ett samtal på flera språk ska fungera så är det inte bara tolkens ansvar. Både moderatorer, författare och arrangörer måste vara med på det. Ett församtal om upplägg, språk- och turfördelning är viktigt.

– Jag har utgått från parterna författaren, moderatorn och tolken. Tillsammans vill de förmedla något spännande och tänkvärt till åhörarna. Moderatorn ställer frågorna, författaren ger svaren, tolken återger dessa, så att publiken kan känna sig engagerad i att följa samtalet. Det är tolkens effektivitet och förmåga att gestalta, men framförallt samarbete mellan parterna gör att evenemanget kan upplevas som underhållande och informativt för lyssnarna, säger Elisabeth Geiger Poignant.

– Alla deltagare måste ha en förhöjd uppmärksamhet på turtagning och taltid – att bägge språken ljuder i rummet i lagom fördelad omväxling. Publiken får aldrig lämnas utanför samtalet mer än på sin höjd ett par minuter. Om tolken lyckas fånga och förmedla författarens röst kan det helt plötsligt bli en plusupplevelse för publiken, även för de som förstår bägge språken, istället för en tröttsam utdragenhet av samtalet med ständig risk för att tappa tråden – och intresset.

Två fåtöljer och litet bord och en fåtölj till på orientalsik matta i rosa sken, med svart bakgrund.
Foto: Internationell författarscen Stockholm. Med tillstånd av I. Fasth och M. Rahm.

Först i Sverige med att disputera inom tolkning

Elisabeth är först ut i Sverige att disputera inom just tolkning. Hon menar att globalisering och internationalisering leder till att fler människor talar fler språk, men att det inte verkar göra tolkens roll överflödig utan snarare att språktjänstmarknaden i stort växer, differentieras och omfattar allt fler former av tolkning, på plats, på distans, med olika målgrupper, metoder och tekniker.

– Att vara flerspråkig är en sak, men att i realtid kunna röra sig effektivt mellan parter med olika språk, det är en helt annan. Att detta blir till ett forskningsfält gör professionell tolkning påtaglig och angelägen. Det visar kraven på kompetens och utbildning, vilket i sin tur leder till att yrket med alla sina specialområden görs mera synligt och utvecklas för att svara på det moderna mångspråkiga samhällets behov av kommunikationsformer.

Text: Anna Frykholm