Syntolkning erbjuder personer med synnedsättning och blindhet en rikare upplevelse av kulturevenemang som exempelvis film. Syntolkens främsta uppgift är att beskriva det som syns men inte sägs (eller uttrycks med ljud och musik). Syntolkens beskrivning gör det lättare att förstå och leva sig in i vad som händer. Att förmedla bilder till någon som inte ser är dock ingen enkel uppgift.

Syntolken måste välja ut visuell information som är viktig för att förstå handlingen (miljöer, föremål, händelser, människor, deras utseende, kläder, ansiktsuttryck, gester och kroppsrörelser) och uttrycka den språkligt. Beskrivningarna aktiverar inre bilder och föreställningar hos den blinda publiken vilket gör det lättare att leva sig in i handlingen. Syntolken måste hela tiden bedöma vad som ska beskrivas, hur det ska beskrivas och när det ska beskrivas på ett sätt som tillgodoser behoven hos den blinda och synskadade publiken.

I mitt föredrag kommer jag att fokusera på meningsskapande processer i produktion och reception av syntolkning och illustrera dem med analys av filmsekvenser som tolkas av professionella syntolkar och utvärderas av blinda brukare. Jag kommer även att kort presentera ett treårigt tvärvetenskapligt projekt som precis startat.