Elisabeth Geiger Poignant. Foto: Pia Nordin
Elisabeth Geiger Poignant. Foto: Pia Nordin

Mitt forskningsobjekt är offentliga litteratursamtal där tolken sitter på scen, tillsammans med författaren och moderatorn. Deras framträdande är ett gemensamt projekt med två tydliga mål eller kommunikativa dimensioner, desamma som för alla (även icke-tolkade) författarsamtal: 1) att ha en personlig två-parts-konversation om författarens verk och skapande, och 2) att på samma gång tillgängliggöra detta ”framtalade” innehåll för en närvarande publik. I det otolkade samtalet är den språkliga ramen för båda mål-dimensionerna enhetlig, i det tvåspråkiga, tolkade samtalet däremot gäller olika språkramar för såväl scen-kommunikationen som för sals-kommunikationen, eftersom publiken till större delen inte förstår författarens språk.

Jag vill se på de mest grundläggande förutsättningarna för detta flerdimensionella kommunikativa samarbete ur ett bestämt multimodalt interaktions-perspektiv, nämligen deltagarnas placering i förhållande till varandra och till publiken, dels hur den är given av evenemangets arrangör/producent, och dels hur den ”befolkas” och förverkligas av deltagarna. Med utgångspunkt i tidigare sociometrisk forskning om synfält och proximitet (Argyle & Dean 1965; Hall 1966), i multimodal interaktionsforskning (Kendon 1990; Mondada 2007; Stukenbrock 2014) och i tolkforskning (Wadensjö 2001, 2015; Davitti 2013; Biagini, Davitti & Sandrelli 2017) ska de tolkade författarsamtalen på scen belysas. Inledningsvis kommer jag att ge en kortfattad överblick över projektets tidigare delstudier.

Referenslista kommer att finnas på seminariet.