Elisabeth Geiger Poignant. Foto: Pia Nordin

För Zoom-länk till seminariet, mejla Cecilia Alvstad, cecilia.alvstad@su.se.

Abstract

Den speciella anteckningsteknik som på tolkutbildningarna världen över utgör ett klassiskt undervisningsämne utvecklades parallellt med konferenstolkyrket under andra hälften av 1900-talet. Anteckningarna används – liksom handanteckningar i alla sammanhang – som stöd för minnet. Vid konsekutivtolkning av medellånga och långa yttranden förbättrar en funktionell notation den muntliga reproduktionen och höjer tolkningens kvalité.

På senare år har tolkanteckningar börjat systematiseras även för dialogtolkning inom offentlig sektor, och de ursprungliga handböckerna har kompletterats med nya sådana samt med ökad publicering av online-demonstrationer och teckenmaterial. Likväl förblir funktionell anteckningsteknik för tolkar en svårbemästrad disciplin, inte minst för att den är och måste förbli idiosynkratisk och bara kan utvecklas individuellt.

På seminariet vill jag ta upp några av ämnets teoretiska respektive praktiska grunder, dess framväxt och roll på tolkutbildningar och dess potential som övningsmetod.